Visar inlägg med etikett Ingvar Storm. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ingvar Storm. Visa alla inlägg

söndag 14 november 2010

Veckans vokabel: Tassemarker

Tassemarker är ett ord som jag stött på ett fåtal gånger. Majoriteten av användningarna har Ingvar Storm, programledare för På Minuten och Spanarna, stått för. Därför tänkte jag att det skulle vara en intressant vinkling att fråga herr Storm vad för relation han har till detta ord. Följaktligen skickade jag iväg ett mejl med frågan (och en del beröm) utan att riktigt förvänta mig ett svar.
Hej På Minuten-redaktionen!

Jag är en spanarintresserad språkstudent skrivandes från Umeå. Jag tycker om ord i alla dess former och anser det vara intressant med de relationer människor kan ha till ord. Ett ord jag som jag har fäst min uppmärksamhet på är tassemarker. Då jag har observerat att programledaren Ingvar Storm har använt detta ord ett flertal gånger i På Minuten och även, om jag inte missminner mig, i Spanarna, slogs jag av den egendomliga tanken att det skulle vara intressant att veta vad, om någon, en så vältalig herre (blygsam komplimang) som Ingvar Storm har för relation till detta ord. Det vore roligt, trevligt och ytterst angenämt med ett svar!

Jag vill även passa på att uttrycka mitt djupaste tack för de båda ovan nämnda programmen. De har många gånger varit orsaken till att promenaden till skolan har genomförts med ett leende på läpparna.

Med vänliga hälsningar,
Erik Svensson

P.S.
Det är beklagligt att inte hela SR:s arkiv av På Minuten finns att tillgå via Internet, då de efter tredje genomlyssningen blir förargligt förutsägbara.
D.S.

En liten fadäs från min sida visade det sig. Svaret lät inte vänta länge på sig, varför jag inte ska orda mer om detta ord, utan låta Ingvar Storm stå för orrerandet. (Oredigerat återgivet.)

Hej, Erik
Det gläder mig verkligen att du gillar såväl Spanarna som På minuten.
Min relation till ordet *tassemarker* är inte särskilt märkvärdig.
Det förekom då och då bland de vuxna under min barndom på 50-talet. Och
eftersom jag redan då var naturintresserad så tyckte jag att ordet var
både lockande och träffande * utmarker där djurlivet kunde tassa
omkring ostört.
Nu har jag för mig att man nog egentligen menade att det i första hand
skulle vara vargar som tassade omkring, och att ordet i sin ursprungliga
användning syftade på ödslig vildmark som ibland kunde vara hotfull. Men
det bekymrade mig aldrig.
Med bästa hälsning
Ingvar

Det verkar som att jag har valt rätt sorts människor att se upp till, då även denna radioprofil verkar minst lika sympatisk i verkligheten som i etern (en liten diskret syftning på mitt möte med språkprofessorn Lars-Gunnar Andersson för några veckor sedan).

Egentligen är jag inte förvånad. Om de inte hade denna sympatiska karaktär skulle jag med största sannolikhet inte beundrat dem från början.