Ett ord som fram tills helgen inte existerade i min vokabulär är snickarglädje. Jag vet inte hur jag har missat det, men på något vis har det smugit sig under min språksensor. Svensk ordbok (2009) definierar det som följer: ”detaljrik arkitektur i snickeri ofta på utsidan av hus”. Den som vill precisera förklaringen vidare hänvisar jag till valfri sökmotor, då jag av någon outgrundlig anledning inte aktivt nyttjade kameran som passivt hängde över min axel, för att dokumentera och demonstrera fenomenet. Något som sedermera alltså skulle visa sig vara ytterligare en fadäs från min sida, vilket jag ber om ursäkt för.
Ordets ordagranna tolkning romantiserar företeelsen på ett förträffligt sätt. Denna guldkantsdekoration på tillvaron kan omöjligen vara skapad av någon annan än en snickare som brinner för sitt hantverk. Den tid, möda och skicklighet som ofrånkomligen ligger bakom de fina små krumelurerna i taknocken är uppenbarligen ett resultat av synnerligen mycket arbetsglädje – snickarglädje.
Jag blir alltid väldigt glad när ett ord lika vackert som detta introduceras för mig. Sålunda tackar jag hjärtligt min goda vän Anna för att hon, i helgen under mitt Uppsalabesök, pekade ut snickarglädje för mig – inte bara ordet, utan även de flera utmärkta exemplar av fenomenet som föranledde upplysningen.
I julklapp önskar jag mig ord som har betydelse utöver den semantiska. Lämna gärna en julklapp i form av en kommentar (eller fler) med ett ord, vad det betyder och varför det är älskansvärt för dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar