Jag vill i kväll berätta en historia om en vogel. Berättelsen utspelar sig i jobbilen klockan 04.00 en sensommarmorgon. På infartsleden på väg in till den vackra skärgårdsstaden Karlskrona fick jag syn på något längre fram på den fordonstomma vägen. "En fågel" tänkte jag. Avståndet krympte och mina tvivel lika så. Jag kunde konstatera att det mycket riktigt var något slags fjäderfä och min erfarenhet av det naturliga urvalet sa mig att den här fågeln kommer att flyga undan, varför ett filbyte av mig skulle stjälpa snarare än hjälpa.
Jag kom ännu lite närmre och förstod att fågeln i fråga var en and, ett fjäderfä som jag inte är van vid att möte i trafiken, i synnerhet inte strax innan soluppgången. Följaktligen blev jag lite fundersam på hur den här sortens djur reagerar i en dylik situation. Jag var fortfarande övertygad om att den skulle flytta på sig. Men ack så fel jag hade. Allt hände så fort, på ett ögonblick har den upplysta anden försvunnit inunder bilens underrede. Jag slänger upp blicken i backspegeln och ser ett stort MOLN av fjädrar bakom bilen. Hur synd jag än tyckte om anden kunde jag inte undgå att se humorn i situationen. Allvarligt talat, det var som en tecknad film.
1 kommentar:
du tänker inte på fågel.
Skicka en kommentar