Veckans vokabel: Färst

Svenska Akademien kallar det för ”en besvärande lucka i systemet.”

Det gör inte jag. För mig har färst alltid varit en del av vokabulären, den lucka som Svenska Akademien beskriver är för mig obefintlig. Jag har länge varit medveten om att formen har ansetts som dialektalt och att den kanske sticker till i språkkänslan hos resten av Sveriges befolkning. För alla er som har saknat denna form – och inte vågat använda den då den inte anses tillhöra standardsvenskan – har jag goda nyheter. Jag kan med glädje, stolthet, pompa och ståt upplysa er som sover med Svenska Akademiens Ordlista under huvudkudden att i senaste upplagen (2006) finns faktiskt färst med som superlativform till få. Dock är sannolikheten stor att någon med så stark lojalitet till de aderton redan skiner av denna kunskap.

Färst är ett adjektiv som har komparationsformerna (gradböjningarna) positiv, komparativ och superlativ.

Positiv: få
Komparativ: färre
Superlativ: färst

Frågan är om det i nästa SAOL inte skulle finnas plats för ”smärst” också.