Mina damer. Mina herrar. Jag har funnit min heliga bok!
Det är icke en samling skrifter vars berättelser om uppkomsten av en värld och historien om ett folk, gett den helig status.
Inte heller är det en nedteckning av en mans liv, död och de mirakel han hann åstadkomma.
Vad det är, är en bok.
Denna bok, som jag efter ynka 40 genomlästa sidor utropar som min bibel, min heliga skrift, består av 220 sidor som från början till slut är fyllda av regler och rekommendationer gällande framställningen av det svenska språket i skrift.
Efter att ha plöjt igenom ett antal böcker om vårt kära språk, har jag äntligen funnit det jag länge sökt, men vars existens jag aldrig riktigt vågat hoppas på: Svenska skrivregler utgiven av Svenska språknämnden.
Denna bok innehåller nästintill allt som behövs för att utforma en texts utseende, innehåll och slutparti (kapitlen om disposition, stavning och skiljetecken respektive).
En djupare dykning ner i denna bok ska göras, det lovar jag. Dock blir det när tid finnes, vilket nuläget inte erbjuder. Mitt arbete driver mig till sängen, och min expedition får uppskjutas några dagar och nätter framöver.
Om eventuella läsare eventuellt frågar sig varför jag inte läser nu, lyder svaret att jag ville frälsa likasinnade med denna upptäckt. Men eftersom min läsarkrets så vitt jag vet är obefintlig i nuläget, kanske ni fiktiva läsare har insett sanningen som jag redan i mitt första inlägg lät påskina; att det jag skriver, skriver jag för min egen skull.
God natt eller god morgon, beroende på vilken siffra er inre klockas lilla visare i nuläget pekar på.
