Jag bestämmer mig för att nog är nog. Detta växande ångestliknande tillstånd står mig redan upp i halsen och får inte lov att fortsätta stiga ens med minsta lilla millimeter.
Jag reser mig hastigt ur den obekväma ursäkten till ”kontorsstol” där min bak varit parkerad på tok för länge nu, och går istället med raska steg och en fiktiv och ansträngd beslutsamhet till det rum som brukar kallas för mitt. Där äger ett ombyte av kläder hastigt rum. En tidigare observation av termometern indikerade en temperatur av ett positivt slag, i alla fall strikt matematiskt menat; personligen finner jag inget positivt i två grader Celsius.
Fördelen med denna framförhållning från min sida är att jag iförd min nya, betydligt varmare mundering utan risk att frysa kan ge mig ut på en lång, uppiggande promenad i det uppfriskande nattliga, senhöstliga väder som numera tagit natten i besittning.
Åh, vad jag önskar att detta vore sant.
Den vinterjacka som jag var övertygad skulle finnas i förrådet, var till synes frånvarande. Kan jag kanske låna en av de många värmande ytterplagg som hänger på krokarna i hallen? Nej, beslöt jag utan vidare eftertanke, och iklädde mig istället min tunna, vindotäta sommarjacka ackompanjerad av en sjal och en mössa.
Sjalen och mössan var, om inte en snilleblixt, i alla fall ingen dum idé. Jackan däremot, ack, den lämnade mycket att önska. Jag kan nog med fördel jämföra den med ett par underbyxor av det minimalistiska slaget; samma skydd mot den bitande vinden och samma värmande effekt. Dock utan samma sexighetsgrad (även om en del nära och kära ofta och ivrigt påtalar hur het jag är i min sommarjacka).
Påpekas bör att jag alltid gör likadant, antingen hittar jag inte en varmare jacka, eller tänker jag att jag går desto raskare och därför håller mig varm (och utelämnar som sig bör den vind som ständigt hemsöker mina hemtrakter från mina beräkningar).
Handskar ville jag förresten också ha, men eftersom allt jag hittade var otympliga motorcykelhandskar bestämde jag mig för att ha händerna i fickorna; det är ju ändå så varmt nära kroppen. Det finns aldrig handskar, och jag misslyckas alltid lika fullkomligt med att hålla mina vid underarmarna fästa extremiteter i en behaglig temperatur under mina långa promenader.
Värme värme värme, ropade mina händer mycket riktigt ett flertal gånger under promenaden. När jag till sist lovade dem att en dåligt isolerad kaffekopp skulle tina upp dem när vi väl kom hem – förutsatt att de kunde hantera kaffebryggaren – tystnade deras klagosång.
Och så tyst det blev. Och skönt. Mina tankar vandrade fram och tillbaka mellan olika frågor i mitt liv som mer eller mindre brådskande krävde en lösning. Men inga lösningar valde sig att infinna sig denna kväll, vilket förvånansvärt nog är relativt acceptabelt för min del, eftersom jag för tillfället lyckats korka igen mitt inre svarta hål.
Och nu är det nu. Det förflutna som är relevant i det här sammanhanget har jag nu redogjort för, och kvar är presens och futurum.
En kopp kaffe. Två koppar kaffe. Fokus och finmotorik tillbaka. Sängen är fortfarande några timmar bort, något som för närvarande låter förträffligt, eftersom det ger mig ytterliggare tid att begrunda min tillvaro. Det gäller att göra det med måtta, eftersom för mycket grubblande i fel sinnesstämning lätt leder till deprimerade slutsatser. Frisk luft och en rask promenad, och vips så är det bra igen. Vad är den helande kraften? Kanske är det mer så att den destruktiva lättja som så lätt infinner sig vid alltför långt stillsittande, mer eller mindre avlägsnas under en rask gångtur.
Tre koppar kaffe. Hm. Jag har hört att kaffe ska vara vätskedrivande, upp till bevis säger jag!
Jag tror sannerligen att det är dags att avrunda nattens tankar. Tilläggas bör att det nästan bara är de mer eller mindre positiva sådana som har fått passera den filtreringsprocess som äger rum någonstans mellan hjärnan och pekfingervalsen över tangentbordet.
(Efter ett raskt besök hos Walter Closett, kan jag konstatera att påståendet angående kaffe verkar stämma.)
måndag 17 november 2008
tisdag 23 september 2008
Moral
Jag kom fram till i natt - man hinner tänka en del när man sitter uppe om nätterna - att det är omoraliskt att låta människor å andras vägnar besluta om vad som är rätt och fel. Att inte göra något endast för att att en auktoritär person säger att det är fel, är lika illa som att göra något för att samma person säger att det är rätt.
Känns det rätt, OK, fritt fram, men glöm inte att rådfråga din moral. Känns det fel, ifrågasätt den auktoritära personens motiv och tänk igenom handlingens moraliska och fysiska konsekvenser.
Man bör tänka själv så mycket man bara kan, men ... vem orkar det, egentligen?
Känns det rätt, OK, fritt fram, men glöm inte att rådfråga din moral. Känns det fel, ifrågasätt den auktoritära personens motiv och tänk igenom handlingens moraliska och fysiska konsekvenser.
Man bör tänka själv så mycket man bara kan, men ... vem orkar det, egentligen?
fredag 1 augusti 2008
Det nya testamentet
Mina damer. Mina herrar. Jag har funnit min heliga bok!
Det är icke en samling skrifter vars berättelser om uppkomsten av en värld och historien om ett folk, gett den helig status.
Inte heller är det en nedteckning av en mans liv, död och de mirakel han hann åstadkomma.
Vad det är, är en bok.
Denna bok, som jag efter ynka 40 genomlästa sidor utropar som min bibel, min heliga skrift, består av 220 sidor som från början till slut är fyllda av regler och rekommendationer gällande framställningen av det svenska språket i skrift.
Efter att ha plöjt igenom ett antal böcker om vårt kära språk, har jag äntligen funnit det jag länge sökt, men vars existens jag aldrig riktigt vågat hoppas på: Svenska skrivregler utgiven av Svenska språknämnden.
Denna bok innehåller nästintill allt som behövs för att utforma en texts utseende, innehåll och slutparti (kapitlen om disposition, stavning och skiljetecken respektive).
En djupare dykning ner i denna bok ska göras, det lovar jag. Dock blir det när tid finnes, vilket nuläget inte erbjuder. Mitt arbete driver mig till sängen, och min expedition får uppskjutas några dagar och nätter framöver.
Om eventuella läsare eventuellt frågar sig varför jag inte läser nu, lyder svaret att jag ville frälsa likasinnade med denna upptäckt. Men eftersom min läsarkrets så vitt jag vet är obefintlig i nuläget, kanske ni fiktiva läsare har insett sanningen som jag redan i mitt första inlägg lät påskina; att det jag skriver, skriver jag för min egen skull.
God natt eller god morgon, beroende på vilken siffra er inre klockas lilla visare i nuläget pekar på.
Det är icke en samling skrifter vars berättelser om uppkomsten av en värld och historien om ett folk, gett den helig status.
Inte heller är det en nedteckning av en mans liv, död och de mirakel han hann åstadkomma.
Vad det är, är en bok.
Denna bok, som jag efter ynka 40 genomlästa sidor utropar som min bibel, min heliga skrift, består av 220 sidor som från början till slut är fyllda av regler och rekommendationer gällande framställningen av det svenska språket i skrift.
Efter att ha plöjt igenom ett antal böcker om vårt kära språk, har jag äntligen funnit det jag länge sökt, men vars existens jag aldrig riktigt vågat hoppas på: Svenska skrivregler utgiven av Svenska språknämnden.
Denna bok innehåller nästintill allt som behövs för att utforma en texts utseende, innehåll och slutparti (kapitlen om disposition, stavning och skiljetecken respektive).
En djupare dykning ner i denna bok ska göras, det lovar jag. Dock blir det när tid finnes, vilket nuläget inte erbjuder. Mitt arbete driver mig till sängen, och min expedition får uppskjutas några dagar och nätter framöver.
Om eventuella läsare eventuellt frågar sig varför jag inte läser nu, lyder svaret att jag ville frälsa likasinnade med denna upptäckt. Men eftersom min läsarkrets så vitt jag vet är obefintlig i nuläget, kanske ni fiktiva läsare har insett sanningen som jag redan i mitt första inlägg lät påskina; att det jag skriver, skriver jag för min egen skull.
God natt eller god morgon, beroende på vilken siffra er inre klockas lilla visare i nuläget pekar på.
tisdag 22 juli 2008
Bussresor
Det är väldigt underhållande att observera hur påstigande resenärer väljer att sätta sig efter att ha klivit på en buss. Här i Sverige följer denna process nästan alltid samma mönster:
En passagerare kliver på en tom buss och sätter sig. Beroende på vad för slags människa hon är sätter hon sig långt bak, i mitten eller långt fram. Ungdomar tenderar att favorisera bussens bakre del, medan äldre människor oftare väljer den främre.
Efter att passagerare nummer ett valt sin sittplats, är det nästföljande persons tur att fatta ett beslut. Om personen inte föredrar den motsatta delen av bussen, sätter hon sig alltid med minst tre raders mellanrum till den första passageraren. Den tredje resenären placerar sig likadant i förhållande till passagerarna före honom, inget konstigt där. När de luckorna mellan raderna börjar tryta börjar de nyanlända passagerarna att placera sig på raderna mitt emellan två passagerare (passagerare - lucka - ny passagerare - lucka - passagerare).
Alla som kommer ombord placerar sig närmast fönstret (alla förutom de som verkligen inte vill sitta bredvid någon, som i så fall sätter sig närmast gången), vilket innebär att om man sitter långt bak när bussen är halvfull, kan man se en rak linje med människor längs sidorna.
Nu är det inget fel med det här, jag vill bara formulera ett ganska roligt typiskt svenskt, om jag får vara så djärv, beteende som jag, och säkert många med mig, har observerat.
/Nattvakaren
En passagerare kliver på en tom buss och sätter sig. Beroende på vad för slags människa hon är sätter hon sig långt bak, i mitten eller långt fram. Ungdomar tenderar att favorisera bussens bakre del, medan äldre människor oftare väljer den främre.
Efter att passagerare nummer ett valt sin sittplats, är det nästföljande persons tur att fatta ett beslut. Om personen inte föredrar den motsatta delen av bussen, sätter hon sig alltid med minst tre raders mellanrum till den första passageraren. Den tredje resenären placerar sig likadant i förhållande till passagerarna före honom, inget konstigt där. När de luckorna mellan raderna börjar tryta börjar de nyanlända passagerarna att placera sig på raderna mitt emellan två passagerare (passagerare - lucka - ny passagerare - lucka - passagerare).
Alla som kommer ombord placerar sig närmast fönstret (alla förutom de som verkligen inte vill sitta bredvid någon, som i så fall sätter sig närmast gången), vilket innebär att om man sitter långt bak när bussen är halvfull, kan man se en rak linje med människor längs sidorna.
Nu är det inget fel med det här, jag vill bara formulera ett ganska roligt typiskt svenskt, om jag får vara så djärv, beteende som jag, och säkert många med mig, har observerat.
/Nattvakaren
torsdag 17 juli 2008
Moment 22
Ännu en natt som spenderas i vaket tillstånd. Det är meningen att jag ska jobba natt fredag, lördag och söndag, så jag ser ingen mening i att vända tillbaka dygnet från måndag och tisdag natt.
För att komma snäppet närmare det jag vill berätta om måste jag först och främst informera om att jag fick ett presentkort på adlibris på 500kr i födelsedagspresent för två månader sedan, ett presentkort jag nu tänkt spendera.
Under urvalsprocessen har jag hittat några lämpliga kandidater (se lista längre ner), men för att komma till poängen råkade jag snubbla över en av mina favoritböcker: Moment 22. Det finns två typer av människor i min värld; de som har läst den och alla andra. Det här inlägget är främst till för att försöka minska antalet intet ont anande individer i den senare kategorin genom att manipulera dem till att läsa denna extremt roliga och genialiska satirroman.
För att sammanfatta den väldigt grovt, handlar den om bombfällaren Yossarian som till varje pris försöker överleva andra världskriget.
Begreppet moment 22 förklaras i det här utdraget saxat från boksidan.net:
Orr var tokig och kunde avföras ur tjänst. Det enda han behövde göra var att anhålla om det; och så snart han gjorde det, så skulle han inte längre vara tokig och skulle tvingas utföra fler bombflygningar. Orr skulle vara tokig om han utförde fler bombflygningar och normal om han inte gjorde det, men om han var normal måste han utföra dem. Yossarian blev djupt gripen av den absoluta enkelheten i moment tjugotvå.
Berättartekniken i boken är väldigt speciell: många händelser beskrivs ett flertal gånger fast ur olika karaktärers perspektiv, vilket innebär att man får reda på mer information om händelsen vid varje upprepning. Företeelserna beskrivs inte sekventiellt, vilket leder till att romanen bitvis kan bli ganska rörig. Detta leder dock i sin tur ofta till en väldigt humoristisk effekt, då det allt som oftast innebär att ett skämt som påbörjats tidigt i boken inte fullbordas förrän långt senare.
För att sammanfatta: Sjukt bra bok, läs den.
Ett tillägg: Om någon har någon bok som han/hon vill rekommendera, skriv gärna titeln, författaren och några nyckelord här!
Lista med böcker jag beställt:
* Vampire Hunter D - Demon Deathchase av Hideyuki Kikuchi (ISBN10: 1595820310)
* Vampire Hunter D - Tale of the Dead Town av Hideyuki Kikuchi (ISBN10: 1595820930)
* Oscar Wilde - His Life and Confessions av Frank Harris (ISBN: 1840225548)
* Svenska skrivregler (ISBN10: 914704974X)
* Skriv på! : en romanförfattares syn på skönlitteratur och författarskap av Elizabeth George (ISBN10: 9172320125)
För att komma snäppet närmare det jag vill berätta om måste jag först och främst informera om att jag fick ett presentkort på adlibris på 500kr i födelsedagspresent för två månader sedan, ett presentkort jag nu tänkt spendera.
Under urvalsprocessen har jag hittat några lämpliga kandidater (se lista längre ner), men för att komma till poängen råkade jag snubbla över en av mina favoritböcker: Moment 22. Det finns två typer av människor i min värld; de som har läst den och alla andra. Det här inlägget är främst till för att försöka minska antalet intet ont anande individer i den senare kategorin genom att manipulera dem till att läsa denna extremt roliga och genialiska satirroman.
För att sammanfatta den väldigt grovt, handlar den om bombfällaren Yossarian som till varje pris försöker överleva andra världskriget.
Begreppet moment 22 förklaras i det här utdraget saxat från boksidan.net:
Orr var tokig och kunde avföras ur tjänst. Det enda han behövde göra var att anhålla om det; och så snart han gjorde det, så skulle han inte längre vara tokig och skulle tvingas utföra fler bombflygningar. Orr skulle vara tokig om han utförde fler bombflygningar och normal om han inte gjorde det, men om han var normal måste han utföra dem. Yossarian blev djupt gripen av den absoluta enkelheten i moment tjugotvå.
Berättartekniken i boken är väldigt speciell: många händelser beskrivs ett flertal gånger fast ur olika karaktärers perspektiv, vilket innebär att man får reda på mer information om händelsen vid varje upprepning. Företeelserna beskrivs inte sekventiellt, vilket leder till att romanen bitvis kan bli ganska rörig. Detta leder dock i sin tur ofta till en väldigt humoristisk effekt, då det allt som oftast innebär att ett skämt som påbörjats tidigt i boken inte fullbordas förrän långt senare.
För att sammanfatta: Sjukt bra bok, läs den.
Ett tillägg: Om någon har någon bok som han/hon vill rekommendera, skriv gärna titeln, författaren och några nyckelord här!
Lista med böcker jag beställt:
* Vampire Hunter D - Demon Deathchase av Hideyuki Kikuchi (ISBN10: 1595820310)
* Vampire Hunter D - Tale of the Dead Town av Hideyuki Kikuchi (ISBN10: 1595820930)
* Oscar Wilde - His Life and Confessions av Frank Harris (ISBN: 1840225548)
* Svenska skrivregler (ISBN10: 914704974X)
* Skriv på! : en romanförfattares syn på skönlitteratur och författarskap av Elizabeth George (ISBN10: 9172320125)
söndag 29 juni 2008
Ännu en debutant har intagit scenen.
En ny stjärna tindrar i bloggosfären. Är den värdig att uppmärksammas kan man då undra. En fråga vars ansvar att besvara inte faller på skribenten, utan på läsaren.
Min avsikt är att i den här bloggen dokumentera diverse företeelser som jag råkar ut för i min vardag, samt komma med vissa skönlitterära kreationer, delvis för att få lite mer variation på läsningen, dock främst för att det är nyttigt och roligt. Kommer jag på hur kanske jag till och med piffar upp läsningen med lite bilder, något som borde vara relativt smärtfritt.
Nu när en introduktion är avklarad kan jag övergå till en annan. Jag heter Erik och är 20 år. Om man är en fantast av att etiketera och kategorisera saker och ting, vilket vi alla är, kan man titulera mig "väktare". Dock är jag inom denna yrkeskategori färskare än mjölken i kylskåpet (vilket efter en snabb kontroll visade sig stämma, även om det var på håret).
Borde jag tillföra något i den här kortfattade presentationen? Nästintill all musik jag lyssnar på tillhör genrerna (ännu ett fack) punk och ska. Musik står högt upp på min intresselista, något som märks i vad jag tar mig för på fritiden, nu senast i mitt deltagande i West Coast Riot, en ypperlig nystartad endagarsfestival i Göteborg. Det var så bra att jag funderar på att skicka ett mejl till arrangörerna och truga efter en uppföljning.
Nog om det.
En parentes: fåglar är inte speciellt mentalt alerta nattetid, två fjäderfän (en fiskmås och en kråka) har fått sätta livet till den här veckan när de flugit in i en bil jag varit passagerare i. Förvisso kan man inte tillskriva fåglar någon vidare hjärnkapacitet dagtid heller.
Något jag bör tillägga i det här inlägget? Anledningen till att jag börjar blogga nu är att jag ska jobba natten mellan söndag och måndag, och att jag därför tänkte vara uppe den här natten för att ha en tillfredsställande dygnsrytm under morgonnatten.
Nu ska jag inte skriva mer för tillfället, vad jag istället ska göra är för mig okänt.
Slut. Klart slut.
Min avsikt är att i den här bloggen dokumentera diverse företeelser som jag råkar ut för i min vardag, samt komma med vissa skönlitterära kreationer, delvis för att få lite mer variation på läsningen, dock främst för att det är nyttigt och roligt. Kommer jag på hur kanske jag till och med piffar upp läsningen med lite bilder, något som borde vara relativt smärtfritt.
Nu när en introduktion är avklarad kan jag övergå till en annan. Jag heter Erik och är 20 år. Om man är en fantast av att etiketera och kategorisera saker och ting, vilket vi alla är, kan man titulera mig "väktare". Dock är jag inom denna yrkeskategori färskare än mjölken i kylskåpet (vilket efter en snabb kontroll visade sig stämma, även om det var på håret).
Borde jag tillföra något i den här kortfattade presentationen? Nästintill all musik jag lyssnar på tillhör genrerna (ännu ett fack) punk och ska. Musik står högt upp på min intresselista, något som märks i vad jag tar mig för på fritiden, nu senast i mitt deltagande i West Coast Riot, en ypperlig nystartad endagarsfestival i Göteborg. Det var så bra att jag funderar på att skicka ett mejl till arrangörerna och truga efter en uppföljning.
Nog om det.
En parentes: fåglar är inte speciellt mentalt alerta nattetid, två fjäderfän (en fiskmås och en kråka) har fått sätta livet till den här veckan när de flugit in i en bil jag varit passagerare i. Förvisso kan man inte tillskriva fåglar någon vidare hjärnkapacitet dagtid heller.
Något jag bör tillägga i det här inlägget? Anledningen till att jag börjar blogga nu är att jag ska jobba natten mellan söndag och måndag, och att jag därför tänkte vara uppe den här natten för att ha en tillfredsställande dygnsrytm under morgonnatten.
Nu ska jag inte skriva mer för tillfället, vad jag istället ska göra är för mig okänt.
Slut. Klart slut.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)